Tårar
Då kommer det förbi en arbetskollega och frågar hur det är.....gissa om det utlöste sista barriären för gråten...hon skyndade sig att hämta en annan som kunde stå i kassan medan jag kunde gå ifrån och låta tårarna forsa....för det va exakt det dom gjorde.
Jag hade ju klarat mig så bra utan gråt sen i fredags då beskedet kom....men verkligheten kom ifatt mig när jag kom tillbaka på jobbet efter ledig helg.
I morron får jag även träffa kelsjuke Sune....han kommer få ta emot ett gäng kramar kan jag säga...mitt lille skrutt. Tänk va man kan sakna dom små kusarna när man inte träffar dom varje dag. Det gör iaf jag!!

Tur är att jag har bra arbetskompisar som gör dagarna värd att ta sig igenom, utan dom hade jag nog grävt ner mig. TACK till er...ni är bäst!!!!!
